– Yara kan utnyttja sin dominans och insynen i avtalen mellan leverantör och grossister är dålig, säger Ivar Pettersen, VD för NILF, det norska institutet för lantbruksekonomisk forskning, som med Østlandsforskning har utrett hur konkurrensen på den nordiska mineralgödselmarknaden fungerar.

Svårt hitta alternativ
Resultatet visar att det är svårt att hitta alternativ till Yaras NPK-produkter. En förklaring är att NPK är agronomiskt rationellt, den andra mer problematiska förklaringen är att aktörerna samarbetar.
– Priset på specialgödselprodukter är väldigt högt i Norge men vi kan inte fastställa om det beror på marknaden eller på olika avtal, säger Ivar Pettersen.
Men även avstånd och logistik spelar in. De stora nordiska grossisterna säljer hela
paket och har logistikfördelar gentemot nya aktörer.
– Vill ett företag importera från till exempel Ryssland krävs det volym för att få logistik och lönsamhet, säger Ivar Pettersen.

Hänvisas till grossister
Ytterligare ett problem är att Yara begränsar sin försäljning. När företagen BM Agri och Litagra ville handla direkt blev de hänvisade till grossisterna. Det står Yara fritt att bestämma vem man handlar med men Litagras affärsområdeschef i Sverige, Saulius Nainys, är besviken.
– Det är väldigt konstigt. Så ska inte en marknad fungera.
Han tror också att det finns avtal för att utestänga konkurrenter och Ivar Pettersen är inne på samma spår.
– Vi vet att det finns volymincitament men vi kan inte fastställa om det strider mot konkurrensreglerna, säger Ivar Pettersen.

Finns tillräckligt med säljare
Mogens Herlingson, marknadsdirektör på svenska Yara, säger att konkurrensen mellan de rikstäckande återförsäljarna är tillräcklig och att det är upp till Yara att värdera om det behövs fler återförsäljare.
Att priserna är lägre där konkurrensen är större visar exemplet Danmark.
– Det geografiska läget gör Danmark öppnare för import. Därför finns det fler aktörer på marknaden, säger Ivar Pettersen.