För oss i norra Sverige så känns det kanske ännu mer än bara som en hägring, då vi har så nära till den andra sidan. Att vi sedan verkar inom samma gemensamma marknad med samma starka aktörer gör prisskillnaden ännu märkligare.
Nöden lär ju vara uppfinningarnas moder, så det låga avräkningspriset ger därför anledning
att titta på vad det skulle innebära att skicka slakten till Finland.
Vi har räknat på att skicka en fullastad bil med släp som rymmer 32 fullstora djur med en slaktvikt på runt 350 kilo.

Kontakt togs med RG-Line som trafikerar rutten mellan Umeå och Vasa för att höra om
priserna på färjan. Företaget ville ha runt 10 000 kronor för en turoch returbiljett.
Priset kan tyckas högt, men det är ingenting om man ställer det mot den förväntade vinsten.
Någon kan redan här förfasa sig över det närmast absurda i att transportera djur på färjan över till Vasa, men vi kan försäkra denne om att man med råge klarar tidsgränserna och att det absurda möter dig på andra sidan. Hela lasset skulle på hemmaplan ha betalats med
cirka 235 000 kronor, medan det med en färjetur bakom sig betingar ett helt annat värde – 380 000. En skillnad på 145 000!

Med en totalkostnad för transporten på kanske runt 20 000 kronor, är ändå vinsten på över
120 000 kronor för att slakta på andra sidan. Ganska hyfsad – milt uttryckt.
Vi vill att någon förklarar hur denna prisskillnad kan uppstå. Livsmedelspriserna är i stort sett desamma i Finland som hos oss enligt den senaste statistiken, så vi kan utesluta alla teorier om generellt dyrare mat.
Vi tror inte heller att slakteribranschen på andra sidan Kvarken i all sin godhet ägnar sig åt ren välgörenhet, speciellt som den vet att den finske bonden dessutom uppbär mer politiska pengar.

Är slakteribranschen så mycket ineffektivare i Sverige, att man helt enkelt inte har råd att betala mer, eller är det handeln som beter sig annorlunda på den gemensamma marknaden? Är handeln i Sverige ”hårdare” än i Finland? Vad det än beror på så är hela situationen
sjuk, och vi ser fram emot en bra förklaring av någon som kan känna sig manad att svara.

Oavsett förklaring kan man konstateracatt det på andra sidan bevisligen ärcfullt möjligt att hålla samma priser till konsument och ändå betala mycket mer till bonden. Ett mervärde på 65 procent vore inte helt fel.

Arne Lindström, ordförande LRF Västerbotten
Nils-Olov Lindfors, ordfröande LRF Norrbotten