Hos oss i Ryssland anses sedan gammalt att säd och bröd är alltings herre. I det folkliga talesättet återspeglas hela den betydelse som jordbruk och spannmålsproduktion har för människan. Livsmedel är livets viktigaste resurs. Nivån på livsmedelsförsörjningen är det första kriteriet vid en bedömning av livskvaliteten.

Av denna orsak känner Ryssland allvarlig oro med anledning av den fortsatt akuta globala livsmedelskrisen. Den har utvecklats under inverkan från många faktorer, såväl befolkningstillväxten på jorden som de ändrade tillgängliga matransonerna. Det handlar också om utvecklingen av tillverkningsprocesser för biobränsle från livsmedelsråvara, klimatförändringens påverkan på skördeutfallet och mycket annat.

Kan mildra svälten
Förra våren hade priserna på livsmedel på världsmarknaden stigit med 55 % på ett år, medan priserna på ris i Asien nästan hade tredubblats. Prisstegringen på stapelvaror inom livsmedel slog särskilt hårt mot de fattiga länderna, där matkostnadernas andel i en husmors budget varierar mellan 50 och 90 %. Antalet svältande i världen minskar inte. Idag rör det sig om cirka 950 miljoner människor. Det handlar inte bara om låg konsumtion av livsmedel utan i en rad fall om faktisk svält. Det låter särskilt fasansfullt idag på 2000-talet, men det är ett faktum. I vissa länder där livsmedelsproduktionen på grund av klimatförhållandena är otillräckligt utvecklad är situationen fortsatt explosiv.

Det är förståeligt att den mesta uppmärksamheten idag har förskjutits till den ekonomiska krisen. Problemen på livsmedelsmarknaden har emellertid inte försvunnit. De kommer tvärtom att bli än mer aktuella för länderna i samband med att man försöker ta sig ur krisen. Idag har konsumenternas globala efterfrågan på livsmedel sjunkit överallt. I de rika länderna ser vi en enklare och billigare varukorg. I de fattiga länderna förvärras svälten. Som motvikt till den ”gyllene miljarden” har det uppstått en ”svältande miljard”, och det handlar just om de människor, vars inkomster enligt det internationella klassificeringssystemet inte ger dem tillgång till en minimalt nödvändig mängd livsmedel.

En rysk bransch
Redan idag ser vi en kraftig ökning av efterfrågan på spannmål, en vara där stabil försörjning och tillgänglighet för många utvecklingsländer utgör grunden för social och ekonomisk stabilitet. Enligt experternas prognoser kommer förbrukningen av spannmål att öka med 30-40 % fram till 2030. Det innebär att världssamfundet inte är skyddat mot framtida upprepningar av livsmedelskris. Vi anser därför att idén att skapa ett globalt system för hantering av livsmedelsresurserna har framtiden för sig. Förslaget framfördes under mötet med jordbruksministrarna från G8-gruppen i Treviso. En implementering av idén skulle inte bara underlätta leveranserna av spannmål som humanitär hjälp till behövande länder, utan också ge möjlighet att reducera riskerna på själva livsmedelsmarknaden. Men det gäller här att finna en skälig balans mellan fördelarna med att kunna exportera sina livsmedelsöverskott och faran för ”tillvänjning” (där länder som är regelbundna mottagare av ”tillskott” av livsmedel kan uppleva minskade stimuli att lösa problemen på egen hand).

För Ryssland är spannmålsproduktionen en traditionell bransch, och utvecklingen inom branschen bestämmer inte bara tillgången på spannmålsprodukter utan även effektiviteten inom animalieproduktionen. Intäkterna från spannmålsförsäljning utgör en stor del av jordbruksproducenternas vinster.

Den svarta jorden
Förra året fick vi en för senare tid rekordstor skörd av spannmålsgrödor på 108,4 miljoner ton. Till detta bidrog inte bara gynnsamma väderförhållanden och en god naturlig bördighet hos åkermarken utan även statligt ekonomiskt stöd från staten till jordbruksproducenterna i rättan tid. Vi avser att fortsätta denna politik även under den ekonomiska krisen.

Jag vill också påpeka att möjligheterna att utöka de sådda arealerna i de flesta regioner på jorden redan är praktiskt taget uttömda. Ryssland intar å sin sida en ledarposition i fråga om areal och kvalitet på tillgänglig jordbruksmark. Det är ingen tillfällighet att det i Paris sedan 1899 hos den Internationella byrån för mått och vikt vid sidan av arkivmetern i platina finns en kubikmeter svartjord från området omkring Voronezj som mönster för struktur och bördighet hos bra jordbruksmark. I vårt land ligger nästan 40 % av världens totala yta av svartjord, det vill säga den jord som har den allra högsta naturliga bördigheten, vilket utgör en betydelsefull konkurrensfördel. I en situation av livsmedelskris kan ryska jordar som legat obrukade sedan 1991 (det handlar om 20 miljoner ha) åter tas i bruk.

Rysslands andel av världens totala spannmålsproduktion utgör endast cirka 5 %, medan landets resurser i fråga om odlingsbara arealer uppgår till minst 14 %. Ur den synpunkten är våra framtida möjligheter som exportör till hela världen uppenbara. Intressanta lösningar kan vara effektiv användning av Rysslands biologiska jordpotential och övergång till en fullvärdig produktionsstruktur som motsvarar landets biologiska och klimatologiska zoner. Denna fråga måste emellertid utredas ytterligare med hjälp av expert- och forskarsamfundet.

Ryssland medvetet om sitt ansvar och sin potential
Ryssland är medvetet om sitt ansvar och ställer sig uppgiften att realisera sin rika jordbrukspotential och lyfta volymerna på spannmålsproduktionen till en nivå som gör att landet tillsammans med andra stora producenter av jordbruksprodukter för en betydande del av mänskligheten kan bli en garant för säker livsmedelsförsörjning. Det är en helt realistisk uppgift, vilket framgår av att Ryssland återinträtt i ”klubben” av världens ledande veteexportörer. Under säsongen 2008/2009 kommer Ryssland till exempel enligt tillgängliga beräkningar att leverera cirka 21 miljoner ton spannmål till 50 länder i världen. Den mest efterfrågade sorten är det högkvalitativa mjukvetet som används för framställning av mjöl såväl i utvecklade som i utvecklingsländer. Rysk spannmål har alltså redan blivit en viktig faktor för tillgången på livsmedel i många länder, och det är vårt bidrag till skapandet av global säkerhet på livsmedelsområdet.

Ryssland avser att vidga området för sina spannmålsleveranser och träda in på nya marknader i länderna i Sydostasien (med framtidsperspektivet att organisera en ”utvecklingskorridor i öst”). Vi avser även att diversifiera exporten och öka andelen förädlade produkter från spannmålsgrödor. Vi är redo att vidta ytterligare åtgärder för att höja effektiviteten inom jordbruket och livsmedelsproduktionen, skapa gynnsamma förutsättningar för innovationer och ge effektiva jordbruksproducenter tillgång till mark och kapital.

Teknikutveckling & innovationer
Det högst prioriterade området för oss är förstås bred användning av innovationer inom jordbruket. Vi är beredda att stödja långsiktiga utländska investeringar på detta område. Med införandet av intensiva jordbruksmetoder, exakt användning av modern teknologi för spannmålsodling och ökning av den genomsnittliga skördeavkastningen för vete till 24 deciton/ha (som vi uppnått under 2008) kan vi få skördar på 112-115 miljoner ton spannmål per år. Med ibruktagande av ytterligare odlingsbara arealer blir utfallet 133-136 miljoner ton. Idag står de internationella organisationerna inför den särskilt aktuella uppgiften att ta fram forskningsprogram inom områden som teknologiutveckling och sätt att ge alla länder tillgång till denna. På dagordningen står bland annat frågan om att i programmen för livsmedelshjälp till utvecklingsländerna även inkludera leveranser av utrustning och teknologi för att länderna ska kunna utveckla sin egen jordbruksproduktion.

Jordbruksproduktionen kan bara bli effektiv med tillgång till adekvat infrastruktur för lagring och transporter. Vi ser därför aktivt stöd till infrastrukturprojekt som en av de viktigaste uppgifterna för den närmaste framtiden. Det handlar om modernisering och byggande av ny silokapacitet och utveckling av ett system av transportnät, omlastningskapacitet i hamnar vid hav och vid floder. Ett av verktygen för aktiv statlig påverkan på dessa processer blir bildandet i Ryssland av ett ”Sammanslaget spannmålsbolag”. Det kommer att agera på spannmålsmarknaden som vilken annan aktör som helst. Men bolaget kommer samtidigt att ha vissa statliga uppgifter, som till exempel att genomföra interventioner, leveranser inom ramen för överenskommelser mellan regeringar och en rad andra uppgifter.

Alla dessa frågor kommer att diskuteras i början av juni på ett världsomfattande spannmålsforum i Sankt Petersburg. Det är vårt land som tagit initiativet. Och vi är säkra på att en öppen dialog kommer att ge möjlighet att ta itu med lösandet av många svåra frågor på livsmedelsområdet.

Dmitry Medvedev
President
Ryssland