För konsumtionsmjölken visade analysen att vid prisuppgångar i producentledet
har priserna rört sig åt samma håll även i konsumentledet. När priserna däremot faller i producentledet har inte prissänkningen gått vidare till konsumenterna på motsvarande sätt.
Analysen gick inte längre än så – och det var inte meningen heller. På sina håll i medierna blev dock tolkningen mera långtgående!

Debatten borde handla om vad asymmetrin i prisbildningen beror på och om det är okej att
det är på detta vis. Det saknas tyvärr tillräckliga underlag för att studera hur det ligger till med asymmetri eller symmetri hos andra produkter än konsumtionsmjölk. Men frågan är ju lika viktig även för andra livsmedel än mjölk.
Det som Kerstin Davidson egentligen tar upp i ledaren är en annan mycket angelägen diskussion, nämligen lönsamheten vid tillverkning av olika mejeriprodukter. Självklart betyder konkurrenssituationen mycket. Att gå från detta enkla påstående till att påvisa att mejeriindustrin och handeln inte fungerar effektivt är ett långt steg. För att få klarhet i detta krävs fortsatta analyser.

En brännhet fråga är hur vi i Sverige ska öka konkurrenskraften i livsmedelssystemet, från insatsvaruindustrin till bonden och över livsmedelsindustri och handel fram till konsumenten. I ledaren skrivs att världsmarknaden genererar ett pris till lantbrukaren för mjölken på 2 kronor. Hur göra för att undvika att behöva sälja till detta pris? Inte är det väl
så att all den exporten behövs för att jämna ut ojämn produktion under året? Vi har ju ökat ostimporten med 200 procent sedan EU-inträdet! Nettoexporten av mjölkpulver har ökat och var 2008 drygt 40 tusen ton som kan sägas svara mot cirka 400 tusen ton mjölk. Det är 15 procent av landets produktion av mjölk.
Finns det andra alternativ än att antingen svensk ost står för en större marknadsandel eller att mjölkproduktionen fortsätter att minska?

Harald Svensson
Chefsekonom, Jordbruksverket