Viljan till förändring verkar vara stor och den behövs. Sojaodling, speciellt den herbicidresistenta GMOsojan, har nämligen en kraftig negativ påverkan på miljö och
människor.
Jag påstår – baserat på egen forskning – att vi kan odla sojan i Sverige. Jag påstår också att en säker, ren och etisk soja har liten påverkan på livsmedelspriset, men stor effekt på den miljöbelastning som sojan orsakar i dag.

I storskaliga provodlingar har jag och mina kolleger visat att GMO-fri soja kan odlas i de södra delarna av Sverige. Vi får proteinhalter på 40–42 procent, skördar i paritet med världsmedelavkastningen och det finns möjligheter till både konventionell och ekologisk
produktion. Moderna ultrahärdiga sorter är ett måste. Ytterligare utveckling av odlingstekniken behövs och därmed forskningsmedel. Resultaten är dock otvetydiga – vill vi verkligen ha soja så kan vi odla den själva.
När vi nu konstaterat att svensk odling är möjlig kommer vi till frågan om lönsamhet. Trots vårt välstånd förefaller det som om vi får en allt sämre ekonomi – speciellt inom lantbruket. Priset i kronor per ton kommer att bli högre för svensk soja jämfört med den vi köper från Sydamerika, men samtidigt minskar vi markförstöringen, kemikalieanvändningen och avskogningen. Kostnaderna för dessa problem finns där redan och ökar för varje år. Frågan är var kostnaden ska tas – i Sverige eller Brasilien?

Redan i dag har jag kontakt med lantbrukare som ser det som företagsekonomiskt
intressant att odla sitt eget proteinfoder till sina djur. Man resonerar kring frågor som
rör spårbarhet, bättre nyttjande av mark och maskiner, men också kring det faktum att man vill minska sin miljöbelastning i främmande land. En svensk gris, ko eller kyckling ska inte ha en miljöskuld i Brasilien för att göra köttet billigare för oss konsumenter.

Min vision är att vi ska odla soja – och andra proteinrika grödor – i Sverige. Vi ska odla både till foder och till livsmedel. Både konventionellt och ekologiskt. I år kommer vi att ha 15 hektar soja i landet. Odlarna står i startgroparna för en ny gröda, vi forskare står redo att ta fram odlingssystemen. Det är näringslivet och forskningsfinansiärerna som nu
måste bestämma sig om man ska med på tåget eller inte.
En gång i tiden började majsodlingen på samma sätt som svensk soja – nu har vi 13 000
hektar ...

Fredrik Fogelberg, Agronomie doktor.
Sektionschef JTI – Institutet för
jordbruk- och miljöteknik