Steget mellan landsbygdens livsmedelsproduktion och konsumenten är i dag stort, det verkar finnas en bild som inte stämmer helt med verkligheten. Att död och sjukdom inte existerar. Vi har på senare år av smittoskäl möjligen blivit väl slutna och restriktiva med besök. Det är viktigt att vi visar att det inte pågår något konstigt i våra stallar.
Svensk konventionell grisproduktion har ingen anledning att skämmas. Den håller hög nivå när det gäller djurskydd, djurhälsa och i förlängningen humanhälsa.
Men det finns inte utrymme att luta sig tillbaka i självgodhet, vi är många som nu tar ett ansvar inför framtiden. Det är varje företagares eget ansvar att följa svensk lagstiftning och där det finns stora brister är det myndigheternas ansvar att ingripa.
Jordbruksverket inför en djurskyddsdeklaration som kan bilda underlag till en riskbaserad
tillsyn från länsstyrelserna. Veterinärorganisationer ökar utbildningsinsatser.
Slakterierna tar genom tredjepartscertifiering ansvar för att stärka konsumenternas förtroende. Handeln till sist har naturligtvis ett ansvar att betala för den svenska grisen, djuromsorg kostar pengar när det kommer till ytor och strömedel. Sveriges Grisföretagare arbetar nu intensivt med att få åtgärderna att bli så praktiskt genomförbara som det är möjligt. Ett absolut krav är att de personer som skall utföra kontroller är välutbildade och att
det finns en tydlig tolkning av lagstiftningen.
Det har arrangerats många bra möten ute i landet där grisföretagare har samlats och stärkt
varandra. LRF har tagit sitt branschsamlande ansvar och enat aktörerna. Jag är tacksam över det stora stöd som Sveriges Grisföretagare och jag personligen fått från LRFs ledning och kommunikationsavdelning samt av Lars-Göran Pettersson. I stormen har vi stått enade, det
har varit starkt. Jag är lika stolt grisföretagare i dag som före den 24 november.
Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisföretagare





Kommentarer
De mesta skador och otrivsel bland
grisarna det är alla spaltgolv ni ska
ha överallt, de kom ju in på 60-talet
grisuppfödare gick i ko nkurs, på
eländet, fortfara nde håller ni på
med skitet, ni kan åtminstone sluta
med det i grisningsstallet, samt släpp ut dräktiga suggor och gyltor
i väl tilltagna hägn ge dom lite grönt också iblan, snälla håll dom inte i grupper på spaltgolv som påverkar både kullens jämnhet och
dessa kullar är ej heller så pigga vid
födseln, flytta inte på högdräktiga
suggor till era grisningsfabriker( ser helst att ni slopar skitet.
Om man har en så utsatt verksamhet som svinuppfödning så borde man inse att man kan inte lämna dörrarna öppna när skötarna inte är på plats.
Det är den läxa som alla pälsdjursuppfödare lärt under de senaste fyrtio åren....
Men icke svinuppfödarna.
Rejält staket runt anläggningen och tre lösa kangaler när man inte är på plats
tattat? OK!
Snacka om hemskt liv att vara krav gris. Man lever bara i 100 dagar, måste gå i alla andras skit. Ovan på allt detta blir man en seg och smaklös bit kött.
Bra skrivet Henric håller med till fullo! Det är bara pinsamt att läsa hur Annika Bergman m.fl. ferbrilt försöker övertyga sig själva när VERKLIGEHETEN klart och tydligt visats upp för svenska folket.
Svensk konventionell grisproduktion
har mycket lågt ställda djuromsorgskrav. Det visar den verklighet som man möter i svenska svinstallar. Den är enligt min erfarenhet inget att skryta om.
Som konsument bör man därför efterfråga ekologiskt kravmärkt griskött, den enda formen utav djurhållning som garanterar djuren ett någorlunda "naturligt liv". Det är något att vara stolt över.
Skriv ny kommentar