De flesta i debatten, från jordbruksministern och neråt, har tillåtit aktivisterna att sätta dagordningen. ”Jag blir upprörd och ledsen, djuren ska ha det bra”, har ministern upprepat. Det låter mer som populistiskt pladder än som statsmannaord. Eskil Erlandsson borde åtminstone i en bisats ha hävdat rättssäkerhet och äganderätt – grundläggande värden i vårt samhälle.
Också LRF har framstått som märkligt defensivt, organisationen har placerat sig själv på botgörarnas bänk. Inte många ord har offentligt hörts till försvar för de angripna grisbönderna, av vilka den absoluta merparten sköter sina djur oklanderligt.

TIDNINGEN RESUMÉ, SOM bevakar reklam- och medievärlden, utnämnde i veckan Djurrättsalliansens aktion till ”Årets PR-kupp”. Tidningen avslöjar också att aktivisternas bildmaterial för ett par månader sedan erbjöds SVTs ”Uppdrag granskning”, men redaktionen tackade nej. ”Uppdrag gransknings” ansvarige utgivare Lars-Göran Svensson
förklarar varför:
– För det första saknade vi all kontroll över materialet. Djurrättsalliansen krävde att publiceringen skulle samordnas med grisböndernas möte i Jönköping.
Redaktionen lät också djurskyddsinspektörer granska bildmaterialet från grisstallarna. De konstaterade att det var omöjligt att slå fast om bilderna visade grava missförhållanden och påpekade att det är normalt att grisar dör i besättningar med många djur och att det är omöjligt att utifrån bilderna säga hur länge en gris legat död.
Heder åt ”Uppdrag granskning” för ett seriöst arbetssätt! I stället blev det alltså Sveriges Radio som spelade med och skänkte legitimitet åt Djurrättsalliansens tvivelaktiga metoder.
Panikreaktionerna och den hysteriska debatten kom som ett brev på posten.
Det är bottenlöst trist.